Artikel från "På ostkusten - mycket nytt"

Vår tidning heter "På Ostkusten, -mycket nytt". Och alla ni som känner till boken och filmen, "Intet nytt på västfronten" (All quiet on the vestern front) förstår nog vad vi menar. Observera också att jag har ett ålderdomligt manligt namn, med mina intialer.


Brev från åttondearmésoldat funnet

För ett par dagar sedan fick jag ett samtal från min kusin som är bosatt i en liten ort utanför London. I brevet berättar hon om sin bästa vän, en kvinna på endast tjugofyra år vars man är ute i kriget. Kvinnan min kusin känner, Miss Gilda Appleyard fick nyligen ett fruktansvärt besked från armén. Hennes man har stupat i kriget i el Alamein. Min kusin har spenderat mycket tid med Gilda efter dödsbeskedet så att hon ska kunna komma över sin sorg. Det är med Gildas tillåtelse vi får publicera det sista brevet hon fick från sin man.
27 september 1942

Kära Gilda,
Hur mår min älskade idag? Jag fick ditt brev för ett tag sedan men har inte haft tid att skicka mitt svar. Jag hoppas att du inte har varit alltför orolig.

 Mitt liv är så annorlunda nu, jag har inte haft tid att vänja mig vid det. Allt förändrades så plötsligt. Nyss var jag stationerad i passiv försvarsställning och jag hade tid att vila upp mig mellan mina uppdrag, ge långa svar på dina brev och läsa mina böcker. Men allt det har försvunnit sedan Montogormey tog över ledningen för armén. Min lediga tid existerar inte, schemat vi lever efter nu rymmer inga andrum. Jag, tillsammans med flera tusen andra tillhör numera åttonde armén. Det är vi som ska stå för förändring och vara de allierades hopp. Vi har hårdtränats i över en månad nu, allt för att vi ska ha maximal styrka den dag vi ska användas.

Jag undrar om jag är den enda som känner så här. Många soldater som lever omkring mig och också tillhör åttonde armén påverkas inte så som jag. De känner istället en längtan efter att få kriga och att få besegra Rommels styrkor. Åh, Gilda, jag har ej deras mod!

Jag har talat med Eric Adams, minns du honom? Han skickar sina varmaste hälsningar till dig. Han berättade att han tillhörde första anfallsvågen i början av kriget och han var en av de få som överlevde. Jag har aldrig befunnit mig i krigets mittpunkt, där döden nästan är given. Men Eric berättade för mig, och jag börjar förstå vad som nu väntar mig. Han sa att män föll döda ner omkring honom som dominobrickor och att kulsprutor och kanoner sköt utan stopp, och så berättade han om minfälten. Du har säkert redan hört talas om dem. Trampminor, stridsvagnsminor, flygbomber och artillerigranater. En trampmina är värst sa han. ”Jumping Jack” kallas den visst. Den flyger upp drygt en meter i luften och exploderar och slungar ut 348 kulor åt olika håll. Han sa att många soldater dog av den.

Jag vet inte vad tidningarna skriver där hemma, eller vilka bilder som målas upp för dig om hur jag lever. Det enda jag kan vara säker på är att de inte ger dig hela bilden. Jag har alltid varit ärlig mot dig och det är inget jag vill ändra på, så jag kommer att ge dig den sanna bilden. Du har rätten att veta hur jag lever.


Vi lever i smuts och lera, jag har inte känt mig ren på månader. Lukten här är olidlig, av svett, rädsla och död. På vissa ställen kan man inte urskilja den sönderbombade marken. Den är täckt av döda kroppar blandat med avföring och hundratusentals flugor täcker dem som ett svart täcke. Vi har svårt att få sjukvård och mitt sår i vänsterarmen blir bara värre och värre för varje dag som går. Jag vet inte om jag klarar av mycket mer. Det enda som får mig att fortsätta leva dag efter dag är hoppet om att ännu en gång få se ditt ansikte och känna din kropp emot min.


Min lediga tid för idag är snart över, nu väntar de dagliga språngmarscherna. Om blott två dagar är jag ute i kriget. Men jag ska hålla mig vid liv och återvända hem till dig. Det lovar jag.


Ta hand om dig, min älskade Gilda.
Med kärlek från,
William



Att läsa brev som det här kan väcka många känslor, starka känslor. Men det är viktigt att veta hur soldaterna runt om i världen lever och vad de utsätts för varje dag. Därför tar vi tacksamt emot fler brev. Skicka dem till vår adress eller kom förbi oss på kontoret.


Av Journalist: Hugo Trana


Tack till Gilda Appleyard